Pärt i dagarna två

Inlägget kommer i repris, jag råkade visst radera det av misstag. Det var 9-10 maj som konserterna ägde rum. När jag igår hörde en del av lördagens konsert på radion tyckte jag det var värt att lägga in det på nytt. Lördagens konsert finns nu här att lyssna på. Söndagens konsert sänds i P2 5 juni och kommer senare att finnas på radions hemsida.
-----
Arvo Pärt, estländsk kompositör, fyller 80 år i höst och i helgen firades det i Stockholm i god tid före födelsedagen med tre konserter. Två av dessa var med Radiokören. Vissa stycken sjöngs a capella, andra tillsammans med Stockholm Sinfonietta.

I lördagens konsert blev jag speciellt förtjust i Dopo la Vittoria, med texten hämtad från ett ryskt uppslagsverk! Pärt fick ett beställningsverk 1997 till firandet av Ambrosius död 397 i Milano och i stället för att skriva ett eget Te Deum tonsatte han uppslagsverkets text ordagrant översatt till italienska. Titeln som betyder Efter segern var textens första ord. Texten beskriver hur Ambrosius började sjunga ett Te Deum vid Augustinus dop och hur Augustinus också föll in i sången. Radiokören stod för uruppförandet i Milano.

Söndagens konsert bestod av tre a capella-verk och ett mäktigt Te Deum, där Radiokören delade sig i tre körer, orkester och preparerat piano och ljudband. Här använder Pärt den traditionella latinska texten. I ett av a capella-verken I am the True Vine kommer texten ordagrant från Joh. 15 där Jesus beskriver sig själv som det sanna vinträdet. Musiken upplevs som flätad, den börjar som en gren som förgrenar sig och grenarna klänger runt varann.

I Lulasmaa en bit från Tallin finns sedan några år ett Arvo Pärt Centre. Av bilderna att döma ett väldigt speciellt ställe, som jag gärna skulle vilja besöka. Det var två spanska arktitekter som vann i den designtävling som utlystes, när centrat skulle byggas.  På deras hemsida finns en kalender som visar att praktiskt taget varje dag (utom måndagar) framförs något verk av Arvo Pärt någonstans i världen. 

Att Arvo Pärts körmusik är populär märktes verkligen. Engelbrektskyrkan var helt fullsatt båda konserterna. 

Fullsatt kyrka vid lördagens konsert

I programtidningen användes termen Pärthits. Det finns många sådana. En del av hans musik har använts i filmer, den är suggestiv och förmedlar en stämning. Till de mest kända hitsen hör enligt mig de instrumentala Fratres och Spiegel im Spiegel och körverket Magnificat. På de här konserterna var det mesta för mig okänd musik att upptäcka. 

Stilen brukar kallas tintinnabuli, ett latinskt ord för små klockor. Det var 1976 som den kom till. Tidigare hade Pärt experimenterat med nyklassicism och tolvton, men det var upptäckten av den gregorianska musiken som ledde honom in på den sorts musik han blivit känd för. 

Pärt lär ha sagt att det räcker med en ton om den görs vackert. Och ofta får man vänta länge på nästa ton i hans musik. Själv har jag varit med och sjungit Magnificat och där ligger sopran 1-stämman på ett c långa stycken och kring den kretsar andra stämmorna. Typiskt för Pärts suggestiva musik är just detta: enkelhet, långa pauser, två linjer - den melodiska och den klangbildande.

I videon här nedan förklaras begreppet tintinnabuli och det ges exempel från Magnificat och Triodion.

"Verdens vakreste sjøreise"

Så lyder rubriken på boken om Hurtigruten, och jag är benägen att hålla med. Att uppleva Norges natur uppifrån Kirkenes och ner till Bergen längs kusten, genom trånga sund och inne i djupa fjordar var helt fantastiskt!

Båten hette Nordlys, men något norrsken såg vi inte. Däremot fick vi uppleva midnattssol. Det kändes overkligt att det var ljust när vi kom ut från midnattskonserten i Ishavskatedralen i Tromsö. Men vi var ju faktiskt en bra bit norr om Polcirkeln. 

Vi gjorde en utflykt till Nordkap-klippan på 71° nordlig bredd. Jag trodde detta var Europas nordligaste punkt på fastlandet. Men dels ligger Nordkap på en ö, Magerøja, dels finns det en udde strax intill som sträcker sig 1,5 km länge norrut. Strunt i det, klippan är imponerande, 307 m över Norra ishavet. Lite snö och is kvar, +2° och molnigt. På en panoramafilm fick vi uppleva Nordkap under ett år. Varje årstid har sin tjusning och här uppe i "ljusets och mörkrets land" är årstidsskillnaderna extra stora.

Renar på vidderna nära Nordkap

En absolut höjdare var havsörnssafari i en mindre båt i Trollfjorden. När det kastades ut fisk kom en stor flock måsar som följde med hela tiden, otroligt vad måsar kan skrika. De åt bröd direkt ur handen, och slirade på brädan där det skars upp av fisk. Så kom de seglande, de stora havsörnarna, med över två meters vingspann, fångade fisk direkt i luften eller vid vattenytan. Vi hade turen att få se många. När det inte kastades ut fisk kom de faktiskt svävande rakt över våra huvuden, det var mäktigt! Fjorden är trång och omges av stupbranta fjäll med vattenfall, en storslagen natur som förstärkte upplevelsen.

Trollfjorden

När vi passerade Polcirkeln på 66°33'39'' och därmed lämnade Arktis serverades det en sked tran och jag påmindes om barndomens fiskleverolja. Jag tyckte inte det var gott nu heller, men nyttigt är det ju: omega-3-fettsyror och vitaminer! Med Arktis menar man vanligtvis området ovanför Polcirkeln (blåstreckade cirkeln på kartan) men en annan definition är området norr om isotermen för +10° medeltemperatur i juli (röda kurvan på kartan).

Karta över Arktis

Här passerar vi Polcirkeln på väg söderut

Månens påverkan på jorden gör att den sanna polcirkeln flyttar fram och tillbaka periodiskt 9 bågsekunder på knappt 20 år samtidigt som den flyttar sig ca en halv bågsekund norrut per år (vilket betyder ca 15 m på marken) på grund att jordaxelns lutning ändras något.

Ekman: Polcirkelns förflyttning mot norr

Hurtigruten är inte enbart en turistattraktion. Den är fortfarande livsnödvändig för många samhällen längs kusten, dit det är svårt eller omöjligt att ta sig med bil. Och det var så den startade 1893 från Trondheim till Hammerfest och angjorde nio hamnar däremellan. Nu kan man åka Bergen-Kirkenes eller tvärtom på 6 dygn eller både - och på 12 dygn.

Det slumpade sig så att 17 maj, Norges nationaldag, inföll under resan. En stor dag för alla norrmän, som firar sin självständighet: detta datum år 1814 fick Norge sin grundlag. Vi fick ta del av firandet i ett par hamnar: det viftades med flaggor, musikkårer ledde paraderna och det sjöngs " Ja, vi elsker dette landet ..."

Musikkår i Stokmarknes framför Hurtigrute-skeppet Finnmarken
från 1950-talet, nu museiskepp

Passagerarna på Nordlys deltar i firandet i Sortland

Det bästa och mest speciella med resan var att uppleva Norges enastående natur. Vi hade tur med vädret, vi slapp både dimma och regn. Ofta kunde man sitta på däck och njuta i solsken. Och utsikten från båtens panoramafönster var inte så pjåkig den heller.

"Pictoreska bårder" - så får koftan heta!

Tänk så bra den blev, min unika kofta! Egen design, mönster från detaljer i Yttergrans medeltida kyrkmålningar av Albertus Pictor!

I förra inlägget beskrev jag både idéer och våndor. Mycket räknande och mätande blev det för att få storlek och mönsterbårder att stämma. Det fick bli en rak ärm, det var tillräckligt komplicerat ändå med hur ökningarna skulle fogas in i mönstret.

Jag har stickat på rundsticka. Innan jag satte saxen i arbetet och klippte, virkade jag på båda sidor istället för att sy på maskin, så här!  Det ger finare kanter och kändes roligare.

Till sist fick jag hjälp att välja knappar i min favoritaffär Kims Handarbeten i Kungsängen.

 Koftan blev över förväntan faktiskt!  Och det är inte bara jag som tycker den är fin!