onsdag 21 januari 2015

"Ju fortare jag går, desto mindre är jag"

Igår fick tipset om den här romanen av en norsk väninna som sett boken dramatiserad på Nationaltheatret i Oslo, idag hittade jag boken på svenska på biblioteket och sträckläste den.

Det är en intressant debutroman, författaren heter Kjersti Annesdatter Skomsvold och är född 1979. Huvudpersonen, den gamla damen Mathea, känner av ensamhet och har mycket funderingar på döden. Hon vill nu på äldre dar göra avtryck och ger sig ut från lägenheten lite mer. Berättelsen är både komisk och tragisk, full av situationer att känna igen sig i.  En härlig humor ger läsaren goda skratt då och då.

Bokens språk är lite poetiskt och det rimmas här och var. Vidare associeras till matematik och sannolikhetskalkyler. Bokens inledande rubrik är ε (större än epsilon).
Matheas älskade heter Epsilon (denna grekiska bokstav brukar i matematiken beteckna en minimal storhet som går mot 0).



Undrar du över att det är en syltburk på omslaget i den svenska utgåvan? Läs boken, så förstår du.

torsdag 15 januari 2015

Det bidde två vantar ...

I mitt förra inlägg hade jag en bild på en påbörjad höger vante. Jag märkte efter ett tag att det mörkblå garnet skulle inte räcka till två vantar. Då kom jag på att göra så här. Vem har sagt att två vantar måste vara likadana? 

Jag har fått bra träning på att sticka med magic-loop-teknik, t o m tummarna fungerade bra!
Mönstret är från Kajsa Sticks, heter Norrsunda bladkrans och ligger gratis på hennes hemsida.

fredag 9 januari 2015

Kyrkomålningar inspirerar till mer stickat

Det blev garn över när min kofta, Sånga brokadblomma, var klar. Och jag har ju kyrkmålningar av Albertus Pictor på nära håll att inspireras av.
Så jag valde en blomma med en sirlig girlang omkring i Yttergrans kyrka. För att få över bilden till ett stickmönster använde jag ett gratisprogram, knitPro.
 

Det var inte helt lätt att sticka efter, eftersom jag fick så många olika nyanser och det var svårt att se hur mycket bottenfärgen skulle gå igenom. När jag kom längst upp på mössan valde jag att testa magic-loop-tekniken för att slippa spretande strumpstickor. Lite krångligt i början men det gick att få till. Här är en bra beskrivning, tycker jag.


Grundmönstret på mössan tog jag från gratismönstret inspirerat av målningar i Norrsunda kyrka på Kajsa Sticks, alltså samma person (Anna-Karin Lundberg) som designat min kofta.

Mössan med egen design
inspirerad av målningar i Yttergrans kyrka
Fortfarande lite garn kvar och mer träning på magic loop har fått mig att börja sticka vantar också. Då tar jag Norrsunda-mönstret som utgångspunkt och får väl skifta mellan ljust och mörkt blått på rödbrun bakgrund.
Om garnet räcker till en vante (helst två) kommer säkert en bild senare.

söndag 4 januari 2015

Att sticka fred - är det möjligt?

Konstutställning, annorlunda cirkusföreställning och fin naturupplevelse - ett besök på Artipelag i mellandagarna var givande. 
Det vackra Artipelag i vinterskrud

Den aktuella konstutställningen hade namnet Här/Nu. Titeln anspelar på det direkta mötet mellan konstverket och betraktaren. Konst ska upplevas i nuet. 10 nordiska konstnärer hade blivit tilldelade ett visst utrymme i konsthallen att göra vad de ville på. När utställningen är slut ska verken upphöra att existera och väggmålningarna ska målas över. 
John Kørner: Tripoli Lampidosa (t h)
Karin Mamma Andersson: Borgarklassens diskreta charm (t v)
På kvällen var det dags för Knitting Peace, en intressant annorlunda föreställning med Cirkus Cirkör, en nycirkusgrupp med egen gymnasieutbildning. Här var det trådar, knutar, härvor, rep, trassel och en och annan röd tråd.

Jag har sett Cirkus Cirkör en gång förut med i princip samma föreställning. Det var på Confidencen 2012. När jag tog fram det gamla programbladet såg jag att då hette pjäsen Knitted Piece. Tydligen var det redan då tänkt att följas upp med en ny uppsättning. Olika lokaler ger olika förutsättningar. Jag gillade föreställningen nu också, även om överraskningsmoment uteblir, när man ser något för andra gången. Men jag upptäckte å andra sidan nya saker.
Kopplingen till fred var tydligare nu
Innan föreställningen börjar ... 
tjockt garn och händerna som stickor




Välförtjänta applåder efteråt
En överraskning var den pågående stickningen vid ingången till teaterlokalen. Alla möjliga stickade alster samt nystan med vitt garn, stickor och virknålar, det var bara att fortsätta där någon annan slutat. I programhäftet inbjöds man också att skicka in bidrag och svara på frågor som på tavlan
  • Varför stickar du? 
  • Vad strävar du efter? 
  • Går det att sticka fred?
Här ger Lene och jag vårt bidrag till stickandet. 
Det kändes bra att jag hade en hemstickad kofta på mig.
Kaffeservis och tårta, allt stickat.
Ser du de första bokstäverna i ordet Peace?
Jag har funderat på hur jag själv skulle svara på frågorna. Jag stickar för att det är både rofyllt och kreativt att skapa ur enkla material. Det finns en härlig drivkraft i en nypåbörjad stickning, en strävan att åstadkomma något fint. Möjligheterna i ett garnnystan är oändliga. Sticka fred? Symboliskt i alla fall: En enskild maska är inget, men många maskor blir som ett starkt nätverk. 

Det är inne att sticka. Jag gick nyligen med i en Facebook-grupp Online Stickcafé med över 17000 medlemmar!
Konst ute i naturen
Berghällen (Bådan)
naturens konstverk inne i resturangen