Pärt i dagarna två

Inlägget kommer i repris, jag råkade visst radera det av misstag. Det var 9-10 maj som konserterna ägde rum. När jag igår hörde en del av lördagens konsert på radion tyckte jag det var värt att lägga in det på nytt. Lördagens konsert finns nu här att lyssna på. Söndagens konsert sänds i P2 5 juni och kommer senare att finnas på radions hemsida.
-----
Arvo Pärt, estländsk kompositör, fyller 80 år i höst och i helgen firades det i Stockholm i god tid före födelsedagen med tre konserter. Två av dessa var med Radiokören. Vissa stycken sjöngs a capella, andra tillsammans med Stockholm Sinfonietta.

I lördagens konsert blev jag speciellt förtjust i Dopo la Vittoria, med texten hämtad från ett ryskt uppslagsverk! Pärt fick ett beställningsverk 1997 till firandet av Ambrosius död 397 i Milano och i stället för att skriva ett eget Te Deum tonsatte han uppslagsverkets text ordagrant översatt till italienska. Titeln som betyder Efter segern var textens första ord. Texten beskriver hur Ambrosius började sjunga ett Te Deum vid Augustinus dop och hur Augustinus också föll in i sången. Radiokören stod för uruppförandet i Milano.

Söndagens konsert bestod av tre a capella-verk och ett mäktigt Te Deum, där Radiokören delade sig i tre körer, orkester och preparerat piano och ljudband. Här använder Pärt den traditionella latinska texten. I ett av a capella-verken I am the True Vine kommer texten ordagrant från Joh. 15 där Jesus beskriver sig själv som det sanna vinträdet. Musiken upplevs som flätad, den börjar som en gren som förgrenar sig och grenarna klänger runt varann.

I Lulasmaa en bit från Tallin finns sedan några år ett Arvo Pärt Centre. Av bilderna att döma ett väldigt speciellt ställe, som jag gärna skulle vilja besöka. Det var två spanska arktitekter som vann i den designtävling som utlystes, när centrat skulle byggas.  På deras hemsida finns en kalender som visar att praktiskt taget varje dag (utom måndagar) framförs något verk av Arvo Pärt någonstans i världen. 

Att Arvo Pärts körmusik är populär märktes verkligen. Engelbrektskyrkan var helt fullsatt båda konserterna. 

Fullsatt kyrka vid lördagens konsert

I programtidningen användes termen Pärthits. Det finns många sådana. En del av hans musik har använts i filmer, den är suggestiv och förmedlar en stämning. Till de mest kända hitsen hör enligt mig de instrumentala Fratres och Spiegel im Spiegel och körverket Magnificat. På de här konserterna var det mesta för mig okänd musik att upptäcka. 

Stilen brukar kallas tintinnabuli, ett latinskt ord för små klockor. Det var 1976 som den kom till. Tidigare hade Pärt experimenterat med nyklassicism och tolvton, men det var upptäckten av den gregorianska musiken som ledde honom in på den sorts musik han blivit känd för. 

Pärt lär ha sagt att det räcker med en ton om den görs vackert. Och ofta får man vänta länge på nästa ton i hans musik. Själv har jag varit med och sjungit Magnificat och där ligger sopran 1-stämman på ett c långa stycken och kring den kretsar andra stämmorna. Typiskt för Pärts suggestiva musik är just detta: enkelhet, långa pauser, två linjer - den melodiska och den klangbildande.

I videon här nedan förklaras begreppet tintinnabuli och det ges exempel från Magnificat och Triodion.