tisdag 22 april 2014

Matteuspassionerna duggar tätt

Sven-David Sandström portrait - thumbnail.
Sven-David Sandström
Foto: Eva Rudling
Den här gången var det Sven-David Sandström som skrivit sin Matthäus-passion. På Bachs språk, med samma upplägg och exakt samma texter ... ändå upplevs det som helt ny musik. Jag var rädd att jag omedvetet skulle jämföra med Bach, men det var bara i någon enstaka koral där satsrytmen orsakade likheten, men harmonierna var helt annorlunda.

Verket finns att lyssna till på SR play. Där finns direktsändningen från Stockholm. Jag lyssnade i Uppsala domkyrka, en akustiskt sett svårare lokal. Jag satt långt fram, hörde solisterna utmärkt och uppfattade deras textning tydligt, däremot hade jag önskat höra ännu mer av kören speciellt i de dramatiska partierna.

Behövs en ny Matteuspassion? Räcker det inte med Bach? Kanske, men, som det stod i programhäftet, genom ny musik drabbas vi av den gamla texten på nytt. Det håller jag med om, mitt lyssnande var mer intensivt både till den nya musiken och det gamla innehållet. Sandström har skrivit stora sakrala verk förut: ifjol var det premiär på Requiem. Vid det tillfället nämnde han att det fanns en färdig Matteuspassion som skulle uruppföras 2014. Man måste säga att han är både produktiv och modig! Uruppförandet var i Berlin tidigare under våren, den stora kören (130 sångare) då som nu en kör därifrån plus UAK.

Sandström berättade i ett lyssnarsamtal före konserten att han tar sig friheter och gör vad som faller honom in. Som lärare i komposition lever han inte alltid som han lär. Han skriver numera musik som folk vill höra, han har lämnat sin modernistiska fas. Det här var verkligen vacker musik, bitvis dramatisk med mycket slagverk. Fyra evangelister (i stället för en hos Bach) gav omväxling och i de flesta ariorna hade han bytt röstfack. Det hjälpte honom att strunta i de välkända tongångarna förknippade med texterna och göra något helt nytt.

Vid samtalet fick han ett par intressanta frågor av Stefan Parkman, som var den som höll i projektet och dirigerade konserten. Varför ackompanjeras Jesus av blåsare? Jo, det går tillbaka på Sandströms frikyrkliga bakgrund, som ett avlägset eko av brassmusiken därifrån. Varför ingen solist som Pilatus? Här finns många (9) solister ändå, och de mindre rollerna görs istället av olika konstellationer inom kören. Att låta den manliga delen av kören sjunga unisont ger en effekt av upphöjd makt. De fyra evangelisterna var också ett genialt drag, olika klanger som användes enskilt eller tillsammans förstärkte budskapet. De flög liksom in och ut och berättade vad som hände. T ex när texten kommer fram till att lärjungarna flyr och överger Jesus i Getsemane gled klangen upp i hög tonhöjd och försvann. 

I Camerata Vocalis ska vi snart sätta tänderna i Bachs Matteuspassion med planer på framförande nästa vår. Det är ett stort klassiskt verk, som många körer ser som en utmaning. Undrar om samma sak kommer att gälla Sandströms passion i framtiden. Skulle inte förvåna mig ... för den körledare som vågar dra igång projektet.

Inga kommentarer: