söndag 22 februari 2015

"Jag heter inte Mirjam"


Huvudpersonen i Majgull Axelssons senaste roman heter egentligen Malika och är rom, men har levt som judinna hela sitt liv. Nu fyller hon 85 år och på födelsedagen avslöjar hon för sitt barnbarn hur det egentligen var. Att hon troligen inte överlevt om det inte varit för den judiska flickans klänning. Som rom hade hon inte fått komma med de Vita bussarna in i Sverige, det var inte tillåtet. Hon har levt hela livet på en lögn samtidigt som hon utåt varit den perfekta hemmafrun till en tandläkare i Nässjö.

Det gör ont att läsa boken. Det är mycket skam och utanförskap och en fruktansvärd syn på romer som sämre människor, inte bara hos nazisterna men även hos 50-talets Nässjöbor. Författaren berättar så fängslande, det är som om det var självupplevt. En källförteckning på två sidor imponerar; många böcker och filmer har gett material, liksom många personer hon intervjuat.

När man läser boken tvingas man tänka igenom vår smärtsamma historia och fundera över hur vi ser på romer idag. Det är en bok som många borde läsa, inte minst nu, då vi nyss påmints om att det är 70 år sedan Auschwitz befriades.

Detta är den första bok jag läst av Majgull Axelsson, men det är inte den sista. Jag har redan lånat Aprilhäxan, den roman som blev hennes genombrott.

torsdag 19 februari 2015

Beethoven-special med Tengstrand

Många vinklar är det i konserthuset
Per Tengstrand har verkligen gått på djupet med Beethoven. Han har spelat alla hans pianosonater, 32 st, i Uppsala tidigare, fördelat på två helger. Nu har en CD-box med de 18 första sonaterna kommit ut och i samband med detta skivsläpp gav han en konsert i UKK.

Programmet före paus hade Per valt själv: Appassionatan samt en långsam sats ur sonat nr 4. Programmet efter paus röstade publiken fram. Man fick kryssa för en av tio föreslagna sonater på en liten lapp.

Röstresultatet blev som man kunde förvänta sig: Pathetique-sonaten och Månskenssonaten. Många sonater har inga smeknamn och det gör det svårare att komma ihåg hur de låter. Per hade skickat ut ett mail med små utdrag från alla de sonater vi fick välja bland, så det fanns möjlighet att förbereda sig.

Efter konserten blev det lite mer som "hemma-hos-Beethoven". Och då valde Per att spela en sats som Beethoven själv gärna spelade bland vänner, nämligen andante ur Pastoralsonaten och därefter ett par enskilda satser ur några av de sonater som inte vann. Som avslutning menuett ur sonat nr 20 i G-dur, som jag kände igen från en pianoskola jag haft, den bygger på en liten charmerande melodi. Kanske skrev Beethoven den till en elev?

När vi kom ner i garderoben stod två damer och pratade. Den ena sa "Jag gick hit med alla fördomar man kan ha ..." sen hörde jag inte mer, men hennes ögon lyste. Man kanske tror att Beethoven är tung att lyssna till en hel konsert, men då har man fel!

onsdag 18 februari 2015

Syfestivalen - en höjdpunkt även för en sticknörd




I fredags var jag på Syfestivalen i Älvsjö. Mycket folk, mycket garn att nypa i och flera workshops att droppa in i, kort sagt en härlig dag!

 
Bara träning,
men det kunde varit starten på ett par strumpor
På en workshop lärde jag mig sticka två sockar samtidigt med magic loop. Jag var så upptagen då, så jag glömde att ta bilder. Men nu har jag tränat en gång hemma och använt den nya 100-cm-stickan jag köpte: bra att den är så lång och att kabeln är så böjlig. Jag gjorde likadant nu att jag valde två olika färger, för att lättare hålla ordning på trådarna i starten.

En annan sak jag lärde mig var att man med fördel kan virka kanten på en uppklippt stickning, det håller bra och ser snyggt ut. Ett alternativ till att sy på maskin.
Eva-Lotta Staffas ger monteringstips

Min man var större delen av tiden på Antikmässan som gick parallellt men han tog några färgglada bilder i Syfestivalens hall som jag tog med här.


Flera intressanta recycling-rojekt presenteras och man fick rösta på det man tyckte var finast. Här en delikat kappa gjord av välanvänt jeanstyg och till detta en kul väska!
 


Ni undrar kanske om jag hade något med mig hem? Jovisst garn till en mönstrad sjal och till en kofta, där planen är att designa själv med inspiration av Albertus Pictor-målningarna i Yttergrans kyrka. Och ett par hekto garn till tovade vantar, för de gamla har jag slitit ut.

Den här sjalen ska jag sticka!
 

tisdag 3 februari 2015

Radiokören fyller 90 år i år!

I lördags presenterade Radiokören ett fint a capella-program med tre stora tonsättare från 1900-talet: den polske Krzysztof Penderecki, den ryske Alfred Schnittke och den svenske Ingvar Lidholm. Schnittke dog 1998, de övriga två lever och har hög ålder.

Det mäktigaste i programmet var Konsert för kör av Alfred Schnittke. Ett storslaget a capella verk med mycket omfattande text bestående av klagovisor skrivna av en armenisk munk på 900-talet. Vilken prestation att framföra detta omfattande smärtfyllda stycke i fyra satser. Jag har hört annan musik av Schnittke som varit mer experimenterande och svårare att ta till sig. Här var det klanger som jag upplevde inspirerade av rysk ortodox kyrkomusik.

Pendereckis stycken, De profundis och Song of Cherubim, drog också tankarna till rysk liturgi. Musiken är tydligen tillägnad cellisten Rostropovich. Kören var här fördelad på tre olika körer och musiken flöt mellan dem.

Lidholms Laudi, som bygger på tre bibeltexter, ansågs för svår för att kunna sjungas när den skrevs 1948, men det har hänt mycket på körfronten sedan dess. Det är säkert fortfarande ett svårt stycke för en amatörkör, men det låter inte oöverkomligt.

Radiokören startades 1925 och då hade just Radiotjänst kommit igång med sändningar. Vilken utmärkt idé att bilda en kör direkt. Att det skulle bli en kör i världsklass, kunde man väl inte ana då.
Det är till stor del Eric Ericsons förtjänst. Han var körens dirigent under hela 30 av dessa 90 år.

Här är en intervju med körens nuvarande dirigent Peter Dijkstra.

I Radiokörens program för jubileumsåret provas också nya grepp: en konsert ska äga rum i Reaktorhallen på KTH och i en annan konsert (Konsert för klimatet) medverkar en meteorolog.

onsdag 21 januari 2015

"Ju fortare jag går, desto mindre är jag"

Igår fick tipset om den här romanen av en norsk väninna som sett boken dramatiserad på Nationaltheatret i Oslo, idag hittade jag boken på svenska på biblioteket och sträckläste den.

Det är en intressant debutroman, författaren heter Kjersti Annesdatter Skomsvold och är född 1979. Huvudpersonen, den gamla damen Mathea, känner av ensamhet och har mycket funderingar på döden. Hon vill nu på äldre dar göra avtryck och ger sig ut från lägenheten lite mer. Berättelsen är både komisk och tragisk, full av situationer att känna igen sig i.  En härlig humor ger läsaren goda skratt då och då.

Bokens språk är lite poetiskt och det rimmas här och var. Vidare associeras till matematik och sannolikhetskalkyler. Bokens inledande rubrik är ε (större än epsilon).
Matheas älskade heter Epsilon (denna grekiska bokstav brukar i matematiken beteckna en minimal storhet som går mot 0).



Undrar du över att det är en syltburk på omslaget i den svenska utgåvan? Läs boken, så förstår du.

torsdag 15 januari 2015

Det bidde två vantar ...

I mitt förra inlägg hade jag en bild på en påbörjad höger vante. Jag märkte efter ett tag att det mörkblå garnet skulle inte räcka till två vantar. Då kom jag på att göra så här. Vem har sagt att två vantar måste vara likadana? 

Jag har fått bra träning på att sticka med magic-loop-teknik, t o m tummarna fungerade bra!
Mönstret är från Kajsa Sticks, heter Norrsunda bladkrans och ligger gratis på hennes hemsida.

fredag 9 januari 2015

Kyrkomålningar inspirerar till mer stickat

Det blev garn över när min kofta, Sånga brokadblomma, var klar. Och jag har ju kyrkmålningar av Albertus Pictor på nära håll att inspireras av.
Så jag valde en blomma med en sirlig girlang omkring i Yttergrans kyrka. För att få över bilden till ett stickmönster använde jag ett gratisprogram, knitPro.
 

Det var inte helt lätt att sticka efter, eftersom jag fick så många olika nyanser och det var svårt att se hur mycket bottenfärgen skulle gå igenom. När jag kom längst upp på mössan valde jag att testa magic-loop-tekniken för att slippa spretande strumpstickor. Lite krångligt i början men det gick att få till. Här är en bra beskrivning, tycker jag.


Grundmönstret på mössan tog jag från gratismönstret inspirerat av målningar i Norrsunda kyrka på Kajsa Sticks, alltså samma person (Anna-Karin Lundberg) som designat min kofta.

Mössan med egen design
inspirerad av målningar i Yttergrans kyrka
Fortfarande lite garn kvar och mer träning på magic loop har fått mig att börja sticka vantar också. Då tar jag Norrsunda-mönstret som utgångspunkt och får väl skifta mellan ljust och mörkt blått på rödbrun bakgrund.
Om garnet räcker till en vante (helst två) kommer säkert en bild senare.