lördag 4 juli 2015

Min vackra blomstersjal!

Inte behövdes den i natt, och troligen inte kommande natt heller. Nu har vi tropiska nätter, då temperaturen inte sjunker under +20 grader! Men den blir skön i höst och vacker är den!

Sjalen är stickad med melerat Kauni garn i två nyanser, den ena löper genom hela regnbågsskalan, den andra i blått-lila-svart. Båda har långa färgskiftningar.
Den är stickad på rundsticka; skönt att slippa aviga varv när man har två färger. Den långa rundstickan (80 cm) använde jag både i starten (för magic loop med start på 13 klippmaskor) och på slutet när nästan 500 maskor skulle få plats. I en mellanperiod var det bra med en 40 cm och en 60 cm lång sticka.
Så här såg det ut i början. Jag frågade på Facebook vad detta skulle kunna bli och fick förslag om att det skulle kunna bli en tehuva.  I så fall modell större.

Nu ska det klippas mitt i de randiga maskorna. Istället för att sy på maskin virkade jag på båda sidor om det ställe där det ska klippas.
Att sedan klippa i det stickade känns alltid pirrigt även om jag vet att det går jättebra med ullgarn.
Här finns fler bilder på virkningen och klippningen. Avigsidan blir också vacker när man gör på det sättet.
Några bilder till på sjalen ute i sommargrönskan:

Det var så spännande att sticka med två flerfärgade garn, att inte veta hur färgerna kom och hur kombinationen skulle bli!

lördag 27 juni 2015

Min Lyrögardin är klar!

Denna sommars vävprojekt blev gardiner i halvlinne. Mönstret är från en bohusländsk drällduk. Jag hittade det i boken Väva gardiner av Lisa Melén. Tekniken är tuskaft med inplock i s k HV-teknik (termen betyder Handarbetets Vänner, som introducerade detta vävsätt kring sekelskiftet 1900). Varpen är blekt egyptisk bomull och inslaget halvblekt lingarn och till inplocken används dubbelt lingarn.
Jag är ingen van väverska. De två senaste somrarna har jag ägnat en god vecka åt att väva mattor. Steget till att väva tunna gardiner är stort. Men jag envisades med att jag skulle klara av det. Tack vare min svägerska Eva, som stod för allt förarbete både teoretiskt vad gäller teknik och beräkning och praktiskt vad gäller alla moment som varpning, solvning och skedning, blev det möjligt. Mönstersolven krävde en speciell dragutrustning och hon klurade ut hur det skulle kunna fungera.
Hemkonstruerad dragutrustning
Många trådar att hålla ordning på
Inplocken visade sig vara mycket tidskrävande. 16 dubbla trådar att hålla koll på. Jag testade först att ha dubbelt lingarn på spolar, men det blev för rörigt med så många. Min man assisterade genom att klippa trådar i lämplig längd för en mönsterdetalj och placera dem parvis på en bräda med gaffatejp. Ett mönsteravsnitt tog ca 3 timmar.  Tuskaftsavsnitten däremot gick snabbt: 8 inslag per cm räntade till bra.
Vilken känsla att klippa ner den färdiga väven! 
Gardinen silar ljuset väldigt fint. Den är faktiskt lika snygg på avigsidan. Jag har fållat med halv hålsöm både upptill och nertill. Till husets små gammeldags fönster passar det fint med mormorsstång med klämmor som min mormorsmor använt. Många timmars arbete vid väven, några timmars sömnad men nu är det klart och jag är jättenöjd!

fredag 29 maj 2015

Pärt i dagarna två

Inlägget kommer i repris, jag råkade visst radera det av misstag. Det var 9-10 maj som konserterna ägde rum. När jag igår hörde en del av lördagens konsert på radion tyckte jag det var värt att lägga in det på nytt. Lördagens konsert finns nu här att lyssna på. Söndagens konsert sänds i P2 5 juni och kommer senare att finnas på radions hemsida.
-----
Arvo Pärt, estländsk kompositör, fyller 80 år i höst och i helgen firades det i Stockholm i god tid före födelsedagen med tre konserter. Två av dessa var med Radiokören. Vissa stycken sjöngs a capella, andra tillsammans med Stockholm Sinfonietta.

I lördagens konsert blev jag speciellt förtjust i Dopo la Vittoria, med texten hämtad från ett ryskt uppslagsverk! Pärt fick ett beställningsverk 1997 till firandet av Ambrosius död 397 i Milano och i stället för att skriva ett eget Te Deum tonsatte han uppslagsverkets text ordagrant översatt till italienska. Titeln som betyder Efter segern var textens första ord. Texten beskriver hur Ambrosius började sjunga ett Te Deum vid Augustinus dop och hur Augustinus också föll in i sången. Radiokören stod för uruppförandet i Milano.


Söndagens konsert bestod av tre a capella-verk och ett mäktigt Te Deum, där Radiokören delade sig i tre körer, orkester och preparerat piano och ljudband. Här använder Pärt den traditionella latinska texten. I ett av a capella-verken I am the True Vine kommer texten ordagrant från Joh. 15 där Jesus beskriver sig själv som det sanna vinträdet. Musiken upplevs som flätad, den börjar som en gren som förgrenar sig och grenarna klänger runt varann.

I Lulasmaa en bit från Tallin finns sedan några år ett Arvo Pärt Centre. Av bilderna att döma ett väldigt speciellt ställe, som jag gärna skulle vilja besöka. Det var två spanska arktitekter som vann i den designtävling som utlystes, när centrat skulle byggas.  På deras hemsida finns en kalender som visar att praktiskt taget varje dag (utom måndagar) framförs något verk av Arvo Pärt någonstans i världen. 

Att Arvo Pärts körmusik är populär märktes verkligen. Engelbrektskyrkan var helt fullsatt båda konserterna. 
Fullsatt kyrka vid lördagens konsert
I programtidningen användes termen Pärthits. Det finns många sådana. En del av hans musik har använts i filmer, den är suggestiv och förmedlar en stämning. Till de mest kända hitsen hör enligt mig de instrumentala Fratres och Spiegel im Spiegel och körverket Magnificat. På de här konserterna var det mesta för mig okänd musik att upptäcka. 

Stilen brukar kallas tintinnabuli, ett latinskt ord för små klockor. Det var 1976 som den kom till. Tidigare hade Pärt experimenterat med nyklassicism och tolvton, men det var upptäckten av den gregorianska musiken som ledde honom in på den sorts musik han blivit känd för. 


Pärt lär ha sagt att det räcker med en ton om den görs vackert. Och ofta får man vänta länge på nästa ton i hans musik. Själv har jag varit med och sjungit Magnificat och där ligger sopran 1-stämman på ett c långa stycken och kring den kretsar andra stämmorna. Typiskt för Pärts suggestiva musik är just detta: enkelhet, långa pauser, två linjer - den melodiska och den klangbildande.

I videon här nedan förklaras begreppet tintinnabuli och det ges exempel från Magnificat och Triodion.


lördag 23 maj 2015

"Verdens vakreste sjøreise"

Så lyder rubriken på boken om Hurtigruten, och jag är benägen att hålla med. Att uppleva Norges natur uppifrån Kirkenes och ner till Bergen längs kusten, genom trånga sund och inne i djupa fjordar var helt fantastiskt!


Båten hette Nordlys, men något norrsken såg vi inte. Däremot fick vi uppleva midnattssol. Det kändes overkligt att det var ljust när vi kom ut från midnattskonserten i Ishavskatedralen i Tromsö. Men vi var ju faktiskt en bra bit norr om Polcirkeln. 

Vi gjorde en utflykt till Nordkap-klippan på 71° nordlig bredd. Jag trodde detta var Europas nordligaste punkt på fastlandet. Men dels ligger Nordkap på en ö, Magerøja, dels finns det en udde strax intill som sträcker sig 1,5 km länge norrut. Strunt i det, klippan är imponerande, 307 m över Norra ishavet. Lite snö och is kvar, +2° och molnigt. På en panoramafilm fick vi uppleva Nordkap under ett år. Varje årstid har sin tjusning och här uppe i "ljusets och mörkrets land" är årstidsskillnaderna extra stora.
Renar på vidderna nära Nordkap
En absolut höjdare var havsörnssafari i en mindre båt i Trollfjorden. När det kastades ut fisk kom en stor flock måsar som följde med hela tiden, otroligt vad måsar kan skrika. De åt bröd direkt ur handen, och slirade på brädan där det skars upp av fisk. Så kom de seglande, de stora havsörnarna, med över två meters vingspann, fångade fisk direkt i luften eller vid vattenytan. Vi hade turen att få se många. När det inte kastades ut fisk kom de faktiskt svävande rakt över våra huvuden, det var mäktigt! Fjorden är trång och omges av stupbranta fjäll med vattenfall, en storslagen natur som förstärkte upplevelsen.


Trollfjorden

När vi passerade Polcirkeln på 66°33'39'' och därmed lämnade Arktis serverades det en sked tran och jag påmindes om barndomens fiskleverolja. Jag tyckte inte det var gott nu heller, men nyttigt är det ju: omega-3-fettsyror och vitaminer! Med Arktis menar man vanligtvis området ovanför Polcirkeln (blåstreckade cirkeln på kartan) men en annan definition är området norr om isotermen för +10° medeltemperatur i juli (röda kurvan på kartan).

Karta över Arktis
Här passerar vi Polcirkeln på väg söderut
Månens påverkan på jorden gör att den sanna polcirkeln flyttar fram och tillbaka periodiskt 9 bågsekunder på knappt 20 år samtidigt som den flyttar sig ca en halv bågsekund norrut per år (vilket betyder ca 15 m på marken) på grund att jordaxelns lutning ändras något.
Ekman: Polcirkelns förflyttning mot norr
Hurtigruten är inte enbart en turistattraktion. Den är fortfarande livsnödvändig för många samhällen längs kusten, dit det är svårt eller omöjligt att ta sig med bil. Och det var så den startade 1893 från Trondheim till Hammerfest och angjorde nio hamnar däremellan. Nu kan man åka Bergen-Kirkenes eller tvärtom på 6 dygn eller både - och på 12 dygn.

Det slumpade sig så att 17 maj, Norges nationaldag, inföll under resan. En stor dag för alla norrmän, som firar sin självständighet: detta datum år 1814 fick Norge sin grundlag. Vi fick ta del av firandet i ett par hamnar: det viftades med flaggor, musikkårer ledde paraderna och det sjöngs " Ja, vi elsker dette landet ..."
Musikkår i Stokmarknes framför Hurtigrute-skeppet Finnmarken
från 1950-talet, nu museiskepp
Passagerarna på Nordlys deltar i firandet i Sortland
Det bästa och mest speciella med resan var att uppleva Norges enastående natur. Vi hade tur med vädret, vi slapp både dimma och regn. Ofta kunde man sitta på däck och njuta i solsken. Och utsikten från båtens panoramafönster var inte så pjåkig den heller.

måndag 4 maj 2015

"Pictoreska bårder" - så får koftan heta!

Tänk så bra den blev, min unika kofta! Egen design, mönster från detaljer i Yttergrans medeltida kyrkmålningar av Albertus Pictor!

I förra inlägget beskrev jag både idéer och våndor. Mycket räknande och mätande blev det för att få storlek och mönsterbårder att stämma. Det fick bli en rak ärm, det var tillräckligt komplicerat ändå med hur ökningarna skulle fogas in i mönstret.


Jag har stickat på rundsticka. Innan jag satte saxen i arbetet och klippte, virkade jag på båda sidor istället för att sy på maskin, så här!  Det ger finare kanter och kändes roligare.

Till sist fick jag hjälp att välja knappar i min favoritaffär Kims Handarbeten i Kungsängen.

 Koftan blev över förväntan faktiskt!  Och det är inte bara jag som tycker den är fin!

måndag 20 april 2015

Kofta med mönster inspirerad av Albertus Pictor

Nu är den på gång: En kofta i egen design inspirerad av Albertus Pictors målningar i Yttergrans kyrka. Idén kom när jag stickade en tröja från boken Maskor och medeltid, där mönstret kommer från medeltida kyrkmålningar.

Men jag undrar ibland vad jag gett mig in på. Jag vet att man ska sticka provlapp och det gjorde jag och testade samtidigt lite av mönstren och olika färgkombinationer. Men jag tänkte inte på att olika mönster kan ge olika stickfasthet, trots samma garn och samma slätstickning. Det spelar stor roll hur tätt färgerna upprepas och när bytena sker. En lärdom att ta med mig till nästa stickprojekt.

Jag har plockat ut fyra detaljer från kyrkmålningarna och överfört dem till stickmönster.

Här kommer några bilder från kyrkan. Kan du se vilka detaljer jag plockat ut?




Det är första gången jag gör en kofta helt utan mönster. Jag tog fram en favoritkofta och tog alla mått på den och sedan gällde det att räkna för att få mönsterrapporterna att gå jämnt ut. Jag väljer förstås rundstickning. Problemet med stickfastheten leder till att jag måste göra en bredare bård mitt fram än jag tänkt, men det kanske bara blir snyggt. Ärmarna ska börja med samma bårder och därför kommer jag att sticka dem nerifrån och börja med magic loop i stället för strumpstickor.

Här följer några bilder på stickningen. Jag stickar i Rauma Finullgarn. (Det beige garnet är faktiskt Pt Design, men de garnerna är så lika att det märks inte).


En snygg kant
vikning i ett hålvarv
Den fjärde bården kommer jag att använda i framkant och halskant. Håll tummarna för att jag lyckas få till koftan! Bilder kommer förstås så snart den är klar!

fredag 17 april 2015

Bålsta Kammarkör mötte våren i Wien

Wien var i vackraste vårskrud när Bålsta Kammarkör kom dit på körresa.
På lördagen sjöng vi i Alser Kirche, en vacker kyrka i tidig barock med stor efterklang. Vi fick veta att det var Beethovens begravningskyrka. Vårt program började med Bach och gick framåt i tid till John Rutter och avslutades med några svenska vårsånger.
Alser Kirche
Bålsta Kammarkör med vår dirigent Gunnar Klum
Söndagens konsert ägde rum i Svenska kyrkan. Det hus som Svenska kyrkan disponerar har tidigare varit ett kloster och kyrksalen har varit munkarnas matsal. Vi sjöng samma program men tänk vad rummets akustik betyder för körsången. Den påverkar hur det känns att sjunga, hur körsångarna hör varandra, och hur sången upplevs av publiken. 
Bålsta kammarkör i Svenska kyrkan i Wien
Wolfgang Reisinger vid pianot
Vi hade äran att träffa Wolfgang Reisinger som ackompanjerade kören på båda ställena, spelade ett par orgelsolon och förträffliga improvisationer. På Alser Kirches stora orgel improviserade han i svensk folkton över Ubi caritas, en av de körsånger vi sjöng. På den lilla orgeln i Svenska kyrkan vävde han skickligt in fågelkvitter i improvisationer över Glad såsom fågeln

Det blev en del tid för sightseeing i Wien, en gemensam stadsrundtur och sedan valde var och en det som lockade mest: sådant som Schönbrunn, Mozarthaus eller en båttur på Donau.

För min del blev det flera konstupplevelser. Wien är en metropol för konst och arkitektur. Jag tycker jugendstilen kring förra sekelskiftet är intressant och tänker då speciellt på Gustav Klimt. Han finns bland andra österrikiska konstnärer representerad på Leopold Museum.   

Gustav Klimt: Tod und Leben (Döden och livet)
På KunstHaus Wien njöt jag av Friedensreich Hundertwassers speciella stil både i hans målningar och arkitektur. Enligt honom är den räta linjen gudlös, för den hämmar fantasin. Golvet på museet är medvetet ojämnt med små kullar. Nog har han fått sin fantasi att blomma ut! Samtidigt är han mycket mån om att människan ska leva i harmoni med naturen.
Det färgglada KunstHaus Wien
Hundertwasser träffar man på lite här och var i stan, hans speciella arkitektur med böjda former och glada färger är lätt att känna igen. Han har designat ett kommunalt bostadshus, Hundertwasserhaus, som vi såg på vår stadrundtur. Fjärrvärmeverket i Spittelau råkade vi få syn på när vi bytte tunnelbanelinje där, och det fanns en modell på KunstHaus Wien. Intressant med denna symbios mellan teknik, ekologi och konst.

Spittelau värmeverk
Secessionsbyggnaden, en vit byggnad i jugendstil med ett träd av 3000 förgyllda lagerblad i kupolen kallas i folkmun för "det gyllene kålhuvudet”. Den byggdes som en utställningshall 1898. Secessionen var det konstnärsförbund som Gustav Klimt grundade, en rörelse som ville bryta med traditionerna. I denna byggnad finns Beethovenfrisen, en 34 meter lång målning på tre väggar, målad av Gustav Klimt, en hyllning till Beethoven och hans nionde symfoni, den med slutkören Ode till glädjen
Secessionsbyggnaden
Wien är på ett sätt musikens huvudstad, eftersom många stora kompositörer har bott där. Mozart och Beethoven förstås, men även Haydn och Schubert och så får man väl inte glömma Johan Strauss, Mahler och andra wienskolan (Schönberg, Berg och Webern). På Haus der Musik presenterades
dessa kompositörer i olika rum med olika miljö. Man fick också göra mycket interaktivt där, och det som var roligast var absolut att dirigera Wienfilharmonikerna. Man fick instruktion av självaste Zubin Mehta och så fick man köra igång. Blev det alltför dåligt blev man utbuad och någon av musikerna reste sig och tyckte att dirigerandet var under allt kritik, men lyckades man hålla takten någorlunda fick man översvallande beröm. 
Jag dirigerar Winfilharmonikerna
Ganska många av körmedlemmarna tog också chansen att uppleva den fantastiska Musikverein, den tjusiga sal varifrån nyårskonserten sänds. 
Musikverein
Söndagens konsert började med Carl Nielsens overtyr till Maskerad, det var pigg mycket rytmisk musik, där ett litet tema var som Katthultsmarschen (Lyssna själv här!)

Sedan följde Sjostakovitjs cellokonsert nr 1 med den norske musikern Truls Mørk som solist. Konserten är lätt att känna igen för den tar kompositörens initialer till ett tema Dimitri Schostakovitj (D Ess C H) som vänds på olika sätt genom hela stycket.
Tyvärr kunde vi bara vara med fram till paus, eftersom vi måste hinna ta oss till Svenska kyrkan i god tid före vårt framträdande där.

Fyra dagar är så klart alldeles för lite för allt vad Wien har att erbjuda. Men vi lyckades i alla fall få ett rejält fång av rika upplevelser!