onsdag 17 december 2014

Stickprojekt ledde till kyrkobesök

Sånga kyrka i Ekerö kommun
Mönstret i mitt senaste stickprojekt Sånga brokadblomma är inspirat av en väggmålning i Sånga kyrka. Jag hittade det i Anna-Karin Lundbergs bok Maskor och medeltid. Hon har komponerat många mönster utifrån målningar där och i andra kyrkor
Kolla övre raden närmast fönstret ...
... och här i närbild
Kyrkan är helt fylld av målningar i form av bilder och ornament. De är utförda av Tierpsskolan kring år 1470, överkalkades på 1600-talet, men knackades fram kring år 1900 och restaurerades hårdhänt. Men visst är det vackert.

En serie målningar med musikmotiv

Målningar i vapenhuset om förebud till jordens undergång
Det är en annorlunda stil på målningarna här jämfört med Albertus Pictor-målningarna, som jag är mer bekant med. Här är det mer av ornament i valven, ofta sirliga bladrankor i rött och grönt. Detaljrikedom och färgprakt till max! 

lördag 6 december 2014

Iris - en utmaning att sticka!

Koftan Iris
bild från Solkustens FB-sida
Att sticka med entrådigt garn är tålamodsprövande. Förra gången lovade jag mig själv att inte ge mig på det igen, men det löftet har jag brutit. Jag stickar i garn från Solkustens spinnverkstad, ett litet spinneri som tar tillvara fårens olika färgnyanser istället för att färga garnet. Förra koftan blev mjuk och skön och absolut en av mina koftfavoriter!

På Syfestivalen såg jag koftan Iris uppstickad och den gick inte att motstå.För att få en lite annorlunda stil, valde jag ett mörkare garn till ok.

Det visade sig vara otroligt svår att klara av mönstret i det mörka garnet, stickningen kräver starkt ljus. Ibland när garnet är sytrådstunt får jag ta av det och lägga det dubbelt. Att repa upp om det blir fel är näst intill omöjligt och jag tillåter mig att låta fel passera ibland, inbillar mig att det troligen är svårt att upptäcka felen också. Nu är jag nere på slätstickning med det ljusa garnet och det går framåt (nedåt) utan bekymmer.

Framifrån ...
... och bakifrån
Mönstret framträder lite bättre i verkligheten än på bilderna. Och med ljus framkant och halsringing kommer det nog att förstärkas mer.

I början hade jag hade lite frågor kring mönstret och fick då tipset att gå med i Facebookgruppen Koftan Siri - En knitalong, som för närvarande har 414 medlemmar. Siri och Iris är tydligen i princip samma mönster, jag har faktiskt inte förstått skillnaden. Inte så dumt att kunna lägga ut en fråga och få svar ganska direkt, se bilder på andras stickningar i samma mönster och inte minst att lägga ut en egen bild och få synpunkter. Mönstret ser väldigt olika ut beroende på val av garn. En enfärgad kofta i tvåtrådigt garn fanns också uppstickad på Syfestivalen. 

Jag har tänkt att göra koftan ganska lång. Jag tänker sticka ärmarna när jag kommit en bit till och sen fortsätta på längden tills garn eller lust tar slut. Praktiskt att sticka koftan åt det hållet och sen slipper man allt monteringsarbete på slutet. Bara att sticka kanter och sy i knappar! 

Mönstret finns också på Ravelry och där ser man koftan uppstickad i olika garner.

onsdag 3 december 2014

Från kaos till kosmos - Haydns oratorium Skapelsen

Joseph Haydns oratorium Skapelsen är fantastisk musik som jag i fredags fick uppleva på nytt i Berwaldhallen med Radiokören, Radiosymfonikerna och fina solister. Inledningen är underbar, från ett spöklikt ingenting, svaga stråkar med sordin, kören från pp till ff och tillsammans med orkestern i ett pampigt tuttiackord i C-dur (tonarten för pompa och ståt) på ordet Licht. (Varde ljus!)


Berwaldhallens pressbilder
Foto: Arne Hyckenberg
Konserten ingick i Berwaldhallens nya satsning, kallad interplay, där man vill berika konserterna med föredrag som visar på samspel mellan musik och vetenskap. Den här gången föregicks konserten av ett föredrag av Meghan Gray, professor i astronomi, som forskar på hur galaxer påverkar sin omgivning. Hon är också intresserad av kopplingen mellan vetenskap och musik. Och där har hon ju många föregångare. Den gamle greken Pythagoras (500-talet f Kr) experimenterade med strängar och kom på att tonavstånden styrdes av enkla talförhållanden (t ex att häften av strängens längd ger oktaven och 2/3 ger kvinten). Han tänkte sig också att planeterna var fästade på sfärer på vissa givna avstånd från jorden, där deras rörelse gav upphov till toner på samma sätt som strängarna på ett instrument. I början av 1600-talet skrev Johannes Kepler sin Harmonice mundi där han försökte koppla ihop planetsystemets (nu med solen i centrum!) rörelser och proportioner med musikaliska harmonier.

Meghan Gray visade en serie bilder som alla kan ses här. Jag har valt ut några. (Foto: Arne Hyckenberg)
Kvällens dirigent Daniel Harding
introducerar föreläsningen
Meghan Grey gör tummen upp för den nya bilden av universum:
Ojämnheter i bakgrundsstrålning - ett stöd för Big Bang-teorin
Vårt budskap till ev främmande civilisationer
Plattan på Voyager innehåller musik 
Dagens standardmodell av ett 14 miljarder år gammalt universum som expanderar är ganska långt från den världsbild som Joseph Haydn kom i kontakt med. Jag vet inte hur insatt Haydn var i naturvetenskap. Men han var personlig vän med William Herschel, upptäckare av planeten Neptunus 1781. Herschel var oboist och kompositör innan astronomiintresset tog över. Haydn besökte honom, tittade i hans teleskop och lär ha blivit helt förstummad över storheten i det han såg. Mycket troligt att han fick inspiration till Skapelsen där. Texterna hämtade han direkt från 1:a Mosebok i Bibeln och från Paradise lost av John Milton. Oratoriet uruppfördes1799 i Wien.

När jag läste musikhistoria 2003 gjorde jag ett arbete om Skapelsen, där jag ägnade mig åt stilanalys och frågor kring verkets tillkomst och reception. Jag plockade fram uppsatsen, här är några saker jag tyckte var intressanta:

Haydn föddes under högbarocken, räknas som en av de tre stora under wienklassicismen och dog inte förrän under den tidiga romantiken. Och det finns stildrag i Skapelsen som drar åt olika håll. Haydn var imponerad av Händels oratoriestil och det finns likheter med Händels Messias, t ex i slutkörens mäktiga dubbelfuga Singt dem Herrn alle Stimmen! Det som kännetecknar Haydns musik är infall av humor, instick av folkliga melodier och rikt tematiskt arbete. Sådant hittar man i Skapelsen, men här finns också ovanligt mycket av dynamiska effekter. Det rika tonmåleriet är speciellt, musiken illustrerar hur lejonet ryter, tigern tar sina språng och fåglarna kvittrar. Just detta fick Haydn kritik för längre fram under 1800-talet, tyska musikkritiker risade den "zoologiska arian". Oratoriets popularitet har varierat. I Sverige uppfördes det för första gången redan 1801, kanske beroende på att Haydn var medlem av Svenska Musikaliska Akademien, vilket står på originalutgåvan.

Dorothea Röschmann var sopran, och längst ner på hennes Haydn-sida finns ett par spår från CD där hon sjunger arior från Skapelsen. Man kan lyssna på hela konserten på P2Live om man vill.

söndag 23 november 2014

Madama Butterfly på Operan

Asmik Grigorian som Madama Butterfly
Pressbild, Fotograf: Markus Gårder
Jag såg den nya uppsättningen av Puccinis Madama Butterfly häromkvällen. En fantastisk upplevelse!

Den välkända tragiska kärlekshistorien kan verkligen iscensättas på olika sätt. Förra gången jag såg den var 1987 med Hillevi Martinpelto och Esaias Tewolde-Berhan i huvudrollerna. Nu upplevde jag en mer agerande Butterfly närmare nutid, med mer egen vilja och det japanska är inte längre så exotiskt utan antyds mer som festliga inslag i dekor. Man har lyckats göra operans innehåll mer allmängiltigt. Det handlar om universella frågor som kulturkrockar, konflikter, känslan att vara övergiven och en stark kärlek som leder till döden.

Asmik Grigorian, som har huvudrollen är en litauisk-armenisk skönsjungande sopran, liten och slank, som på alla sätt passar utmärkt för rollen. Hon är dotter till två framstående operasångare. Och man kan nästan säga att Asmik är född in i den här operan. Hennes mamma sjöng rollen, när hon var gravid med Asmik, och då med hennes far som Pinkerton. Som liten har hon haft barnrollen vid sin mammas sida. Men detta är första gången hon gör rollen som Butterfly, vilket måste kännas väldigt speciellt.

Puccinis musik är fantastiskt vacker och följer operans handling så fint. Både amerikanska melodier som USA:s nationalsång och orientaliska tongångar vävs in för att poängtera de olika rollfigurernas ursprung. Lätt att känna igen (förutom de kända soloariorna och duetterna) är den energiska fuga som inleder operan, likaså de parallellflyttade ackord som återkommer flera gånger. Jag tyckte slutackordet i musiken, som abrupt slutar när Butterfly tagit sitt liv, fick det hela att sluta som en fråga, hur gick det sen? Hur gick det för barnet, här gestaltat som ett övergivet gatubarn?

Ta chansen att lyssna på hela operan eller valda delar på webben några dagar till ... Den direktsändes på Folkets bio samma dag jag såg den.

lördag 15 november 2014

Decamerone med Romeo&Julia-kören

Att deca betyder tio visste jag, däremot hade jag bara ytligt hört talas om Decamerone och dess författare Giovanni Boccaccio En italienare som levde på 1300-talet och tydligen brukar benämnas som "novellens skapare". Bokens namn kommer av att 10 personer flyr ut på landet när digerdöden raserar i Florens. För att muntra upp tillvaron berättar de 10 berättelser per kväll under 10 dagar. Och det är dessa berättelser som blev boken. Texterna är komiska, fulla av parodier och lite ekivoka.
Jag hörde några av dessa berättelser i Romeo & Julia-körens tappning  igår kväll i Skoklosters kyrkaRomeo & Julia-kören är en ganska liten ensemble, i den här föreställningen ingick förstås 10 personer. En kyrka är väl egentligen inte rätt plats för en sådan föreställning, om man ser till textinnehållet, däremot kändes det väldigt rätt i tid. Skoklosters kyrka är från slutet av 1200-talet. Texterna är från ungefär samma tid och ensemblens renässansdräkter passade in perfekt. Den stora kyrkan gav dem möjlighet att röra sig i rummet.


Gruppen imponerade med konstnärligt agerande, mycket påhittig koreografi men framför allt finstämd madrigalsång från 1500-talet. Jag sjöng själv i madrigalkör några år på 80-talet och kände väl igen tongångarna och kompositörer som Vecchi, di Lasso och Willaert.
Jag hoppas få tillfälle att höra Romeo & Julia-kören på en hel madrigalkonsert!
I programmet uppmuntrades fotografering om man lovade publicera bilderna i sociala medier. Och därför kommer här ett par bilder till ..
Alla bilder: Ingemar Johansson

måndag 10 november 2014

"Sånga brokadblomma" är klar!

Så var den färdig, koftan med mönster inspirerat av medeltida kyrkmålningar. Du kanske läste om min fadäs i början, men det ordnade sig och sen var det bara att jobba på. Många, många timmar, men vad gör det när det är så roligt? Det gick fortare allt eftersom jag lärde mig mönstret och det liksom gick att sticka på gehör.

Lägg märke till vecken längst bak och i sidorna
Det var första gången jag stickade ärmarna uppifrån och ner. Det innebar att varven gick fortare när ärmen smalnade av och det betydde också att jag slapp sy några ärmsömmar. Ett litet krux var övergången från rundsticka till strumpstickor längst ner. Jag är inte van att sticka strumpor; stickorna ville spreta åt alla håll och det var svårare att sticka jämnt och fint.

Idag har jag köpt knappar på Kims Handarbeten i Kungsängen, en välförsedd butik som på en extremt liten yta har allt man kan tänkas behöva i handarbetsväg. Där fanns mycket knappar också förstås och jag fick god hjälp att välja. Det blev en liten kulformad knapp, ja inte en utan 16 st faktiskt.

Som jag berättade i förra inlägget om koftan var det en väggmålning i Sånga kyrka som gett idén till mönstret. Jag har inte varit i Sånga kyrka än och sett den, får se när det kan bli.

måndag 3 november 2014

Körsång i Allhelgonahelgen

Så har det varit Allhelgona, en helg som drar många människor till kyrkorna och de musikgudstjänster och konserter som ges där. För körsångare är det en stor sånghelg. Det framförs mässor, kantater och framför allt verk med titeln Requiem.

Ett requiem är egentligen en katolsk dödsmässa, själva ordet betyder vila. Utanför den katolska kyrkan är det en konstmusikalisk musikform för stora konsertverk, som framförs ofta så här års av körer tillsammans med orkester och solister. Första frasen lyder Requiem aeternam dona eis Domine (Ge dem evig vila, Herre).

I årets almanacka står det dubbla namn på den 1 november, både Allhelgonadagen och Alla helgons dag. Allhelgonadagen infaller alltid 1 november. Det är en av de äldsta kristna högtiderna i Sverige. Den överlevde reformationen, men försvann som helgdag 1772, då firandet flyttades till närmaste söndag. Den återkom som helgdag 1953, eftersom man ville öka antalet helgdagar på hösten och fick då namnet Alla helgons dag och ska firas på den lördag som infaller mellan 31 okt och 6 nov. I år är 1 november en lördag och de två dagarna sammanfaller alltså.

Alla själars dag som infaller 2 november, har också gamla anor, och firas fortfarande i den katolska kyrkan. Då tänker man på anhöriga som avlidit. Den helgdagen försvann i svenska kyrkan vid reformationen. Men söndagen efter Alla helgons dag firas ofta minnesgudstjänster; man läser upp namn på de avlidna under året och tänder ljus. Resultatet har alltså blivit en dubbelhelg på hösten, en helg för minnen och gravsmyckning.
Yttergrans kyrkogård upplyst av gravljus
Yttergrans kyrkogård och minneslund flödade av ljus i lördags kväll. Seden att tända ljus på anhörigas gravar vid Allhelgona har blivit allt starkare. Det är en sydeuropeisk sed som kom till Sverige på 1960-talet. Tidigare tände man ljus på gravarna vid jul.


Ljus vid ljus i minneslunden
Konkurrensen från Halloween-firandet upplevs inte längre så starkt. Ordet Halloween kommer från All Hallow's Eve (allhelgonaafton) och firas enligt tradition den 31 okt. Firandet har irländskt ursprung. Det är en för oss främmande sed, som kom till Sverige först i slutet på 1990-talet. Handeln hakade på, det såldes spökkostymer och godis. Men det blev ingen stor succé. Halloween-firandet finns kvar här, men mest som lite skoj för barnen. Och så tänds det ljus i pumpor för att lysa upp i höstmörkret.
Bålsta Kammarkör i Övergrans kyrka
under ledning av Gunnar Klum
Bålsta Kammarkör gav konsert med titeln "Ljus i mörkret" i Övergrans kyrka igår kväll. Konserten inleddes med att bara levande ljus var tända medan vi sjöng Det finns en väg till himmelen som en växelsång. Vi har vid tidigare tillfällen framfört flera Requiem: tonsatta av Mozart, Fauré och Rutter. Nu sjöng vi Lacrimosa-satsen från Mozarts Requiem och ett litet kort Requiem av August Topman, en estländsk organist och tonsättare.

Programmet innehöll ett antal sånger i det mindre formatet, rofylld musik med förtröstan och hopp. En av mina favoriter är Ubi caritas, en gammal mässtext här tonsatt av Ola Gjeilo år 1999 med inspiration från gregoriansk sång och tidig musik. Texten börjar Ubi caritas et amor, Deus ibi est. (Där barmhärtighet och kärlek bor, där finns också Gud.)