onsdag 21 januari 2015

"Ju fortare jag går, desto mindre är jag"

Igår fick tipset om den här romanen av en norsk väninna som sett boken dramatiserad på Nationaltheatret i Oslo, idag hittade jag boken på svenska på biblioteket och sträckläste den.

Det är en intressant debutroman, författaren heter Kjersti Annesdatter Skomsvold och är född 1979. Huvudpersonen, den gamla damen Mathea, känner av ensamhet och har mycket funderingar på döden. Hon vill nu på äldre dar göra avtryck och ger sig ut från lägenheten lite mer. Berättelsen är både komisk och tragisk, full av situationer att känna igen sig i.  En härlig humor ger läsaren goda skratt då och då.

Bokens språk är lite poetiskt och det rimmas här och var. Vidare associeras till matematik och sannolikhetskalkyler. Bokens inledande rubrik är ε (större än epsilon).
Matheas älskade heter Epsilon (denna grekiska bokstav brukar i matematiken beteckna en minimal storhet som går mot 0).



Undrar du över att det är en syltburk på omslaget i den svenska utgåvan? Läs boken, så förstår du.

torsdag 15 januari 2015

Det bidde två vantar ...

I mitt förra inlägg hade jag en bild på en påbörjad höger vante. Jag märkte efter ett tag att det mörkblå garnet skulle inte räcka till två vantar. Då kom jag på att göra så här. Vem har sagt att två vantar måste vara likadana? 

Jag har fått bra träning på att sticka med magic-loop-teknik, t o m tummarna fungerade bra!
Mönstret är från Kajsa Sticks, heter Norrsunda bladkrans och ligger gratis på hennes hemsida.

fredag 9 januari 2015

Kyrkomålningar inspirerar till mer stickat

Det blev garn över när min kofta, Sånga brokadblomma, var klar. Och jag har ju kyrkmålningar av Albertus Pictor på nära håll att inspireras av.
Så jag valde en blomma med en sirlig girlang omkring i Yttergrans kyrka. För att få över bilden till ett stickmönster använde jag ett gratisprogram, knitPro.
 

Det var inte helt lätt att sticka efter, eftersom jag fick så många olika nyanser och det var svårt att se hur mycket bottenfärgen skulle gå igenom. När jag kom längst upp på mössan valde jag att testa magic-loop-tekniken för att slippa spretande strumpstickor. Lite krångligt i början men det gick att få till. Här är en bra beskrivning, tycker jag.


Grundmönstret på mössan tog jag från gratismönstret inspirerat av målningar i Norrsunda kyrka på Kajsa Sticks, alltså samma person (Anna-Karin Lundberg) som designat min kofta.

Mössan med egen design
inspirerad av målningar i Yttergrans kyrka
Fortfarande lite garn kvar och mer träning på magic loop har fått mig att börja sticka vantar också. Då tar jag Norrsunda-mönstret som utgångspunkt och får väl skifta mellan ljust och mörkt blått på rödbrun bakgrund.
Om garnet räcker till en vante (helst två) kommer säkert en bild senare.

söndag 4 januari 2015

Att sticka fred - är det möjligt?

Konstutställning, annorlunda cirkusföreställning och fin naturupplevelse - ett besök på Artipelag i mellandagarna var givande. 
Det vackra Artipelag i vinterskrud

Den aktuella konstutställningen hade namnet Här/Nu. Titeln anspelar på det direkta mötet mellan konstverket och betraktaren. Konst ska upplevas i nuet. 10 nordiska konstnärer hade blivit tilldelade ett visst utrymme i konsthallen att göra vad de ville på. När utställningen är slut ska verken upphöra att existera och väggmålningarna ska målas över. 
John Kørner: Tripoli Lampidosa (t h)
Karin Mamma Andersson: Borgarklassens diskreta charm (t v)
På kvällen var det dags för Knitting Peace, en intressant annorlunda föreställning med Cirkus Cirkör, en nycirkusgrupp med egen gymnasieutbildning. Här var det trådar, knutar, härvor, rep, trassel och en och annan röd tråd.

Jag har sett Cirkus Cirkör en gång förut med i princip samma föreställning. Det var på Confidencen 2012. När jag tog fram det gamla programbladet såg jag att då hette pjäsen Knitted Piece. Tydligen var det redan då tänkt att följas upp med en ny uppsättning. Olika lokaler ger olika förutsättningar. Jag gillade föreställningen nu också, även om överraskningsmoment uteblir, när man ser något för andra gången. Men jag upptäckte å andra sidan nya saker.
Kopplingen till fred var tydligare nu
Innan föreställningen börjar ... 
tjockt garn och händerna som stickor




Välförtjänta applåder efteråt
En överraskning var den pågående stickningen vid ingången till teaterlokalen. Alla möjliga stickade alster samt nystan med vitt garn, stickor och virknålar, det var bara att fortsätta där någon annan slutat. I programhäftet inbjöds man också att skicka in bidrag och svara på frågor som på tavlan
  • Varför stickar du? 
  • Vad strävar du efter? 
  • Går det att sticka fred?
Här ger Lene och jag vårt bidrag till stickandet. 
Det kändes bra att jag hade en hemstickad kofta på mig.
Kaffeservis och tårta, allt stickat.
Ser du de första bokstäverna i ordet Peace?
Jag har funderat på hur jag själv skulle svara på frågorna. Jag stickar för att det är både rofyllt och kreativt att skapa ur enkla material. Det finns en härlig drivkraft i en nypåbörjad stickning, en strävan att åstadkomma något fint. Möjligheterna i ett garnnystan är oändliga. Sticka fred? Symboliskt i alla fall: En enskild maska är inget, men många maskor blir som ett starkt nätverk. 

Det är inne att sticka. Jag gick nyligen med i en Facebook-grupp Online Stickcafé med över 17000 medlemmar!
Konst ute i naturen
Berghällen (Bådan)
naturens konstverk inne i resturangen

onsdag 17 december 2014

Stickprojekt ledde till kyrkobesök

Sånga kyrka i Ekerö kommun
Mönstret i mitt senaste stickprojekt Sånga brokadblomma är inspirat av en väggmålning i Sånga kyrka. Jag hittade det i Anna-Karin Lundbergs bok Maskor och medeltid. Hon har komponerat många mönster utifrån målningar där och i andra kyrkor
Kolla övre raden närmast fönstret ...
... och här i närbild
Kyrkan är helt fylld av målningar i form av bilder och ornament. De är utförda av Tierpsskolan kring år 1470, överkalkades på 1600-talet, men knackades fram kring år 1900 och restaurerades hårdhänt. Men visst är det vackert.

En serie målningar med musikmotiv

Målningar i vapenhuset om förebud till jordens undergång
Det är en annorlunda stil på målningarna här jämfört med Albertus Pictor-målningarna, som jag är mer bekant med. Här är det mer av ornament i valven, ofta sirliga bladrankor i rött och grönt. Detaljrikedom och färgprakt till max! 

lördag 6 december 2014

Iris - en utmaning att sticka!

Koftan Iris
bild från Solkustens FB-sida
Att sticka med entrådigt garn är tålamodsprövande. Förra gången lovade jag mig själv att inte ge mig på det igen, men det löftet har jag brutit. Jag stickar i garn från Solkustens spinnverkstad, ett litet spinneri som tar tillvara fårens olika färgnyanser istället för att färga garnet. Förra koftan blev mjuk och skön och absolut en av mina koftfavoriter!

På Syfestivalen såg jag koftan Iris uppstickad och den gick inte att motstå.För att få en lite annorlunda stil, valde jag ett mörkare garn till ok.

Det visade sig vara otroligt svår att klara av mönstret i det mörka garnet, stickningen kräver starkt ljus. Ibland när garnet är sytrådstunt får jag ta av det och lägga det dubbelt. Att repa upp om det blir fel är näst intill omöjligt och jag tillåter mig att låta fel passera ibland, inbillar mig att det troligen är svårt att upptäcka felen också. Nu är jag nere på slätstickning med det ljusa garnet och det går framåt (nedåt) utan bekymmer.

Framifrån ...
... och bakifrån
Mönstret framträder lite bättre i verkligheten än på bilderna. Och med ljus framkant och halsringing kommer det nog att förstärkas mer.

I början hade jag hade lite frågor kring mönstret och fick då tipset att gå med i Facebookgruppen Koftan Siri - En knitalong, som för närvarande har 414 medlemmar. Siri och Iris är tydligen i princip samma mönster, jag har faktiskt inte förstått skillnaden. Inte så dumt att kunna lägga ut en fråga och få svar ganska direkt, se bilder på andras stickningar i samma mönster och inte minst att lägga ut en egen bild och få synpunkter. Mönstret ser väldigt olika ut beroende på val av garn. En enfärgad kofta i tvåtrådigt garn fanns också uppstickad på Syfestivalen. 

Jag har tänkt att göra koftan ganska lång. Jag tänker sticka ärmarna när jag kommit en bit till och sen fortsätta på längden tills garn eller lust tar slut. Praktiskt att sticka koftan åt det hållet och sen slipper man allt monteringsarbete på slutet. Bara att sticka kanter och sy i knappar! 

Mönstret finns också på Ravelry och där ser man koftan uppstickad i olika garner.

onsdag 3 december 2014

Från kaos till kosmos - Haydns oratorium Skapelsen

Joseph Haydns oratorium Skapelsen är fantastisk musik som jag i fredags fick uppleva på nytt i Berwaldhallen med Radiokören, Radiosymfonikerna och fina solister. Inledningen är underbar, från ett spöklikt ingenting, svaga stråkar med sordin, kören från pp till ff och tillsammans med orkestern i ett pampigt tuttiackord i C-dur (tonarten för pompa och ståt) på ordet Licht. (Varde ljus!)


Berwaldhallens pressbilder
Foto: Arne Hyckenberg
Konserten ingick i Berwaldhallens nya satsning, kallad interplay, där man vill berika konserterna med föredrag som visar på samspel mellan musik och vetenskap. Den här gången föregicks konserten av ett föredrag av Meghan Gray, professor i astronomi, som forskar på hur galaxer påverkar sin omgivning. Hon är också intresserad av kopplingen mellan vetenskap och musik. Och där har hon ju många föregångare. Den gamle greken Pythagoras (500-talet f Kr) experimenterade med strängar och kom på att tonavstånden styrdes av enkla talförhållanden (t ex att häften av strängens längd ger oktaven och 2/3 ger kvinten). Han tänkte sig också att planeterna var fästade på sfärer på vissa givna avstånd från jorden, där deras rörelse gav upphov till toner på samma sätt som strängarna på ett instrument. I början av 1600-talet skrev Johannes Kepler sin Harmonice mundi där han försökte koppla ihop planetsystemets (nu med solen i centrum!) rörelser och proportioner med musikaliska harmonier.

Meghan Gray visade en serie bilder som alla kan ses här. Jag har valt ut några. (Foto: Arne Hyckenberg)
Kvällens dirigent Daniel Harding
introducerar föreläsningen
Meghan Grey gör tummen upp för den nya bilden av universum:
Ojämnheter i bakgrundsstrålning - ett stöd för Big Bang-teorin
Vårt budskap till ev främmande civilisationer
Plattan på Voyager innehåller musik 
Dagens standardmodell av ett 14 miljarder år gammalt universum som expanderar är ganska långt från den världsbild som Joseph Haydn kom i kontakt med. Jag vet inte hur insatt Haydn var i naturvetenskap. Men han var personlig vän med William Herschel, upptäckare av planeten Neptunus 1781. Herschel var oboist och kompositör innan astronomiintresset tog över. Haydn besökte honom, tittade i hans teleskop och lär ha blivit helt förstummad över storheten i det han såg. Mycket troligt att han fick inspiration till Skapelsen där. Texterna hämtade han direkt från 1:a Mosebok i Bibeln och från Paradise lost av John Milton. Oratoriet uruppfördes1799 i Wien.

När jag läste musikhistoria 2003 gjorde jag ett arbete om Skapelsen, där jag ägnade mig åt stilanalys och frågor kring verkets tillkomst och reception. Jag plockade fram uppsatsen, här är några saker jag tyckte var intressanta:

Haydn föddes under högbarocken, räknas som en av de tre stora under wienklassicismen och dog inte förrän under den tidiga romantiken. Och det finns stildrag i Skapelsen som drar åt olika håll. Haydn var imponerad av Händels oratoriestil och det finns likheter med Händels Messias, t ex i slutkörens mäktiga dubbelfuga Singt dem Herrn alle Stimmen! Det som kännetecknar Haydns musik är infall av humor, instick av folkliga melodier och rikt tematiskt arbete. Sådant hittar man i Skapelsen, men här finns också ovanligt mycket av dynamiska effekter. Det rika tonmåleriet är speciellt, musiken illustrerar hur lejonet ryter, tigern tar sina språng och fåglarna kvittrar. Just detta fick Haydn kritik för längre fram under 1800-talet, tyska musikkritiker risade den "zoologiska arian". Oratoriets popularitet har varierat. I Sverige uppfördes det för första gången redan 1801, kanske beroende på att Haydn var medlem av Svenska Musikaliska Akademien, vilket står på originalutgåvan.

Dorothea Röschmann var sopran, och längst ner på hennes Haydn-sida finns ett par spår från CD där hon sjunger arior från Skapelsen. Man kan lyssna på hela konserten på P2Live om man vill.