torsdag 24 juli 2014

Två egenvävda mattor pryder nu sin plats!

Som att komma till dukat bord ... Väven var redan uppsatt, men eftersom jag skulle väva bredare än den ursprungliga uppsättningen så blev det en specialkonstruktion. Min svägerska Eva fixar det mesta! De extra varptrådarna på båda sidor hölls spända med hjälp av stenar i kulpåsar. Man fick vara lite extra observant när man drog fram, men det gick bra.
Evas specialarrangemang
Förra sommaren vävde jag mer vanliga trasmattor och då var jag med om alla föreberedelsemoment som varpning och solvning (och dokumenterade på bloggen). Den här gången skulle jag väva lite mer avancerat. Jag har en bred matta, som mor vävt med rutmönster och olika fram- och baksida, som jag ville ersätta med en ny i liknande stil. Hur man väver en sådan visste jag inte, men jag råkade hitta ett mönster i en gammal vävtidning Väva 7 från 1988. Mönstret är gjort av av Brita Reissner, mattan heter Mexicana och är vävd med s k dubbelbindning.

Nu ville jag ha färger som matchar min köksgardin: vinrött, grått, svart och vitt. Hur få tag på tillräckligt mycket i samma färg? I mönstret angavs ca 4 kg trasor och där var det fördelat på 6 färger. På väg ner från Umeå stannade vi till i Gnarp på Wahlman Textil och där hittade jag trikåinslag i enfärgat vinrött, svart och vitt och några vanliga bomullsremsor i småmönstrat ljusblått och grått. Det fick bli grunden till mattan. Några egna mattrasor fick komplettera. En gammal körklänning från 80-talet visade sig passa bra i färg.

Det var spännande att se hur mönstret växte fram. Mattan skulle bli hela 120 cm bred, det kändes verkligen i kroppen, man fick sträcka sig åt båda håll. Dubbelbindning gjorde att mattan fick omvänt mönster på baksidan och den blev extra tjock. Det var krävande att väva, jag som bara har en veckas vävvana från förra sommaren. Att ha fyra skyttlar igång samtidigt för att få rutorna, det gällde att vara koncentrerad så det blev rätt inslag till rätt trampa! Eva var till hands vid behov; när jag var osäker på mönstret kunde jag skicka en bild och få hjälp.


Här blev det visst fel trampa
Vävstugan låg ute på landet i nordvästra Skåne. Det blev långa dagar och ibland fick det bli ett kvällspass också för att jag skulle hinna på en vecka. Att väva när det var helt mörkt runtomkring, sommarvarmt med öppet fönster och välkommet regn och två läslampor över väven, vilken känsla!

Om tiden räckte till skulle jag väva ytterligare en matta, en som passar vid TV-soffan. Och så blev det. Den mattan är gjord i samma mönster men med vanliga mattrasor. Mattan skulle matcha soffan, så nu handlar det om rött, grönt och gult! Det krävde en del förberedelse, att klippa skjortor och T-shirts och riva gamla gardiner. Och botanisera i släktingars mattras-lager. Hur skulle jag få mönstret att framträda trots olikfärgade trasor? Hur långt räcker ett nystan? Jag fick idén att numrera olika kombinationer så att det fanns alternativ och att de kunde återkomma i andra ändan.  Dubbla inslag gör det enklare för det finns flera kombinationer. Och blandningen ger liv åt mattan!
Numrerade kombinationer var till god hjälp
Intensiva färger, men det kan nog bli bra
Spännande värre, när mattorna togs ner från väven
Här klipper jag isär mina båda mattor
Väl hemma efter en veckas intensivt vävande och två mattor i bagaget satt jag i skuggan i bersån och knöt drejad frans med inlägg av svart mattvarp. Det ger en fin och stadig avslutning. 
Knytning av drejad frans
Så kom det efterlängtade ögonblicket, att lägga mattorna på plats! 
Den färgglada matten passar till soffan
Köksmattan på plats!
Att jobba med hantverk i olika former är fantastiskt. Att väva mattor hör till det roligaste, även om man följer ett givet mönster är det ett skapande i stunden!

onsdag 25 juni 2014

Körfestival i midsommarljuset

Under midsommarveckan deltog jag i Umeå körfestival anordnad av Kammarkören Sångkraft.
Kammarkören Sångkraft
Över 30 körer från 10 olika länder kom till festivalen. Flera av de internationella körerna/vokalgrupperna hade enormt fina konserter. Körer från Lettland (Riga är också kulturhuvudstad i år), Estland, Island, Tyskland och Frankrike framträdde på White Night-konserterna på Norrlandsoperan. Jag tror att de flesta umebor kom i kontakt med körsångare någonstans, eftersom det var mycket spontansjungande och många framträdanden, inte bara i kyrkor och andra konsertlokaler utan också ute på gator och i köpcentra. Alla åldrar, från energiknippet av härligt frimodiga och superduktiga tjejer i sjUNG från Sundsvall till de glatt sjungande gott vuxna i Kör74.

Umeå är årets kulturhuvudstad och på midsommarafton invigdes Gijrragiessie (vårsommaren), den fjärde av samernas åtta årstider, i samband med körfestivalens midsommarfirande i Döbelns park. Tyvärr var vädret inte det bästa, kallt och regnskurar då och då men med lite solsken emellan. Vårsommaren är en kort årstid, redan 11 juli invigs sommaren. Man får hoppas att värmen kommit då!
Kammerkoris Austrums från Riga
Det blev ett fint midsommarfirande, åtminstone tidvis utomhus. Vokalgruppen Kraja sjöng folkvisor i fina egna arrangemang. Sångkraft hade en bejublad konsert i Stadskyrkan, i alldeles fullsatt kyrka, avslutade med ett extranummer men applåderades in en gång till för ytterligare ett!
Vokalgruppen Kraja
På midsommardagen framfördes ett nyskrivet verk Lux arcticus av Emil Råberg, beställt för festivalen. Varje förmiddag tisdag-torsdag övade vi under Leif Åkessons eminenta ledning och kompositören satt alltid med, gav synpunkter och jobbade hårt för att vi skulle få ett bra umesamiskt uttal.
Kompositören med sitt verk
Bilden är Råbergs monogram skrivet med musiktecken
Emil berättade vid ett seminarium hur han jobbar som kompositör av beställningsverk för olika körer. I det här fallet skulle texten (skriven av Leif Åkesson) sjungas på olika språk: engelska, latin och umesamiska. Verket skulle vara 15 minuter långt och kunna framföras av två körer, en större och en mindre, men när han skrev, visste han inte alls hur stor kör 1 var och inte heller något om stämfördelning och körvana. Texten är en vacker hyllning till de ljusa nätterna i norr och på engelska låter den så här:
The light of the sun defeats the arctic darkness
and summer´s night is like a day
Let us sing and play all through the night
It is time to praise this wondrous light. 

Umesamiska är ett nästan utdött språk, bara ett fåtal nu levande personer talar det. Emil har ingen samisk anknytning alls men fick den översatta texten uppläst på umesamiska av en äldre man. Inspelningen av detta gav honom idéer till både melodi och rytm. Men det var inte så lätt att få över detta till en läsbar notbild.
Det samiska temat i olika rytmiska skepnader
På bildens musiktema sjöng vi textfrasen Låvllabe jah spieládube åbba jiijub. På latin blev det en högtidligt stigande fras Canamus psallamusque per noctem totam och på engelska rytmiskt lekfullt Let us sing and play all through the night. Att få till det umesamiska uttalet var definitivt inte lätt, men vi gjorde så gott vi kunde. Mixen mellan språken gjorde kompositionen unik.

Trevliga workshops, lärorika seminarier och underbara konserter fyllde dagarna i övrigt. Dygnet hade behövt ha mer än 24 timmar om jag skulle hunnit med allt jag önskat. Man ska ju inte sova bort sommarnatta och det gjorde jag inte heller.

Några axplock: Gunno Klingfors hade ett seminarium under rubriken Nytt om gammal sång om hur människan sjungit genom tiderna. Peder Karlsson med Real Group-bakgrund hade en workshop kallad Sjung & ha kul och visst hade vi det! Barbershop för kvinnor med Kristina Lejon var också roligt att pröva på.

Väldigt speciellt var att möta gruppen Accent. De sex killarna från fem olika länder har under ett par år jobbat tillsammans i den virtuella världen men nu ett par dagar före festivalen möttes de för första gången i den reella världen. Tänk vilka möjligheter tekniken ger. Men att träffas på riktigt och utöva musik tillsammans slår det mesta, det var de själva ett bra exempel på.

Flera av de internationella körerna framträdde under avslutningskonserten. Den tyska kören Carmina Mundi framförde Geografisk fuga av Ernst Toch och smusslade in Umeå i texten om och om igen som ett tack! Lux arcticus blev sedan en pampig avslutning av hela festivalen.
Den stora festivalkören framför Lux arcticas på Idun-teatern
Vill du se fler bilder från festivalen så finns det gott om på festivalens Flickr-sida. Arrangörerna har verkligen anledning att känna sig nöjda med sin första körfestival ... hoppas det kommer fler!

onsdag 11 juni 2014

Schumanns körverk var helt okänt för mig

Precis som i Giresta, som vi har på nära håll, finns i Västerlöfsta en musikstiftelse som erbjuder konserter av mycket hög klass. Giresta musikstiftelse har 25-årsjubileum i höst, medan motsvarigheten i Västerlöfsta bara är några år gammal.

I söndags gästades Västerlöfsta kyrka av Stockholms kammarkör och mycket kända solister, varav ett par med hovsångerskestatus. Schumanns Der Rose Pilgerfahrt, ett verk på en god timme, var en för mig ny upplevelse. Ett oratorium där texten bygger på ett poem av Moritz Horn, där han påverkats av en H C Andersen-saga Rosen-Alfen. Jag tror inte det framförs speciellt ofta, men en förklaring till att kören har det på sin repertoar, kan vara att nuvarande dirigent kommer från Tyskland.

Historien är lite gullig, snudd på banal, om en ros som vill bli och blir förvandlad till flicka för att uppleva kärlek och då får smärta och död på köpet. Lite gammaldags story, men musiken var vacker och romantisk i den stil Schumann visar i sina lieder och pianostycken.

Förutom detta sjöng kören några sånger av Brahms samt Stenhammars underbara Vårnatt, som vi sjungit i Bålsta Kammarkör. På youtube hittade jag Radiokörens version.

tisdag 27 maj 2014

Stickning i det lilla formatet

Så här började jag. Vad tror du detta ska bli?
Nej, ingen grytlapp, sidan är bara 2,5 cm. Dominostickning kallas tekniken, ruta läggas till ruta och efter ett tag var det dags att prova:
Sockor ska det alltså bli. En kul teknik, men en krånglig mönsterbeskrivning (på norska, men det var inte i språket svårigheten låg). Det blev till att riva upp och göra om, men det är ju ett sätt att lära sig (positivt tänkande!) En orsak var att mitt garn var aningen tjockare (26 maskor = 10 cm i stället för 28 på garnet i mönstret) och därför fick jag göra lite ändring. Mitt garn heter Fabel Print Candy, ett mjukt lättstickat garn med 75 % ull. Färgmönstret blir som det blir, det upprepas slumpmässigt och ofta och passar därför bra till de här ganska små rutorna.

Efter i princip varje ruta måste man ta av garnet, för att påbörja nästa ruta. (Hade det kunna göras annorlunda?) När jag började tänkte jag på näverstickning som jag använt i en sjal, där kunde man gå från ruta till ruta utan avbrott. Där hade garnet ett färgmönster som upprepades i längre längder, vilket behövdes för de betydligt större rutorna. 
På nästa bild är hälen avklarad liksom större delen av foten.
Här är en socka färdig, färgglad till max! 
Och nu kommer nästa socka att gå betydligt snabbare. Allt är lätt när man kan!

onsdag 14 maj 2014

Antik historia visad med modern teknik

Jag har besökt Medelhavsmuseet och tittat på vårens nya utställning om Egypten. Det landet har verkligen en imponerande lång historia med högstående kultur mer än tvåtusen år före vår tideräknings början. Utställningen var väldigt fint gjord. Man har också satsat på en virtuell rundvandring, kolla den om du har för långt till Stockholm.
Relief av Ramses II 
Utställningen fokuserar på faraonernas tid, och förutom vilka som styrde landet får man också en inblick i hur det var att leva i det antika Egypten. När man går ner en trappa är det som att gå in i en gravkammare (fast betydligt rymligare) med målningar på tak och väggar. För antikens egyptier var döden en fas av livet. Man satsade stort på imponerande mumiekistor och mängder av föremål i graven för den dödes fortsatta liv i Dödsriket.

Det mest spännande var att utforska en mumie lager för lager på ett virtuellt obduktionsbord.


Det är samma teknik som jag sett förut på Norrköpings visualiseringscenter.  Man kombinerar datortomografi, laserskanning och fotogrammetri och får en virtuell tredimensionell modell. Tekniken, som ursprungligen är framtagen för sjukvården, ger forskarna stora möjligheter och intressant nog kan man som vanlig museibesökare ta del av detta. 

Neswaiu, en rik man på 200-talet f Kr, skrivare och präst i Thebe (nuvarande Luxor), finns på riktigt i en monter, där man kan beundra det vackert dekorerade kartonnage han fått och de omgivande kistorna med inskriptioner. Sedan kan man gå till visualiseringsbordet och skala av lager för lager, ända in på skelettet.  Man kan studera utsida och insida, vrida runt, förstora, få information om detaljer och kolla tvärsnitt. Det är fascinerande! Man ser att han smyckats med ett stort antal amuletter som en försäkran om evigt liv och återfödelse.  Tänk att få fram detta utan att beröra det ömtåliga materialet!

Neswaiu i sitt kartonnage med en av kistorna ovanför

Undersökning av mumien vid visualiseringsbordet 
Ett vanligt motiv: Den dödes hjärta vägs på en våg 
Mumifieringen var en omständlig konserveringsprocess. Inälvorna togs ut och lades i speciella kärl, kroppen rengjordes och lades i saltlösning i två månader för att sedan smörjas in och lindas. Tänk att göra allt detta arbete med den dödes kropp för att den inte skulle inte ruttna utan vara en viloplats för den dödes själ. Jag minns från vår resa i Egypten 1997 hur jag imponerades av välbevarade målningar i gravar i Konungarnas dal i Thebe: allt detaljrikt arbete som det inte var tänkt att någon skulle se. Och att vi nu kan se under ansiktsmasken, ja t o m skelettet under lindorna, undrar vad Neswaiu tyckt om det? 

Definitivt en utställning att återvända till för att studera mer av alla föremål som visas. Det lär finnas en utskriven 3D-kopia av en av Neswaius amuletter, den missade jag ...

fredag 2 maj 2014

Konst i Amsterdam

Amsterdam har ett fantastiskt konstutbud. När man är där en vecka hinner man bara med en bråkdel.

Först måste man förstås njuta av Rembrandt. Det var intressant att se hur han bodde och besöka hans ateljé i Rembrandthuis. Han var verkligen ljusets mästare. Även i hans etsningar är det otroligt hur fint han fångar hur ljuset faller och belyser valda delar av motivet. Det gavs demonstrationer över hur etsning går till.
Demonstration av etsning på Rembrandthuis
Länk till steg-för-steg-presentation
Många av Rembrandts mest kända konstverk finns på Rijksmuseum, en ståtlig byggnad som varit stängd 10 år för renovering och nu är tipp-topp. 80 salar med 7500 konstverk lär det finnas, så det blev till att välja.
Från Rijksmuseum, längst bort syns Nattvakten
Här finns mycket från den holländska guldåldern i fråga om konst. Många välkända konstverk som Köksflickan och Kvinna som läser ett brev av Vermeer, Bröllopsporträttet av Frans Hals och Rembrandts Självporträtt som aposteln Paulus och hans målning av Isak och Rebecka för att inte glömma den stora Nattvakten. Det var mycket folk överallt och det blev trängsel framför de mest kända målningarna. Men ibland gick det att komma åt att fotografera.
Rembrandt: Isak och Rebecka (1665)
Så mycket ömhet i ansiktsuttrycken och händer, och deras kläder målade med tjocka lager gör att det glänser som guld i Isaks ärm och Rebeckas detaljrika klänning.
Hals: Bröllopsporträttet (1622)
Ett annorlunda porträtt i trädgården mer som ett spontant foto än ett traditionellt porträtt på den tiden. Massor av detaljer och symboler för kärlek och trohet. Tänk att kunna måla dessa spetskrås så fantastiskt skirt!
Vermeer: Köksflickan (1658)
Fantastisk i sin enkelhet med vardagliga detaljer, man kan nästan höra mjölken rinna och känna krispigheten i brödet. Så realistisk med den tomma spiken i väggen och en trasig glasruta och inte minst köksflickans lugn
Alldeles intill Rijksmuseum ligger ett museum tillägnat Vincent van Gogh och hans konst.
Där får man en bra kronologisk genomgång av konstnärens stil från det att han började måla fram till tiden på mentalsjukhus. När han var i Paris tog han intryck både av japanskt måleri och av pointillism. Att han kunde hinna med en så omfattande produktion (nästan 900 målningar) under enbart 10 år är imponerande.

Några bilder jag speciellt fastnade för var hans ångestfyllda bilder av sädesfält med hotfulla kråkor och de mörka potatisplockarbilderna. Hans välkända solrosor var utställda i London för tillfället. En underbart ljus bild är de blommande mandelträd som han målade när brodern Theo fick en son. Man fick inte fotografera så jag använder mig av museets webbgalleri
Van Gogh: Vetefält med kråkor
Van Gogh: Kvinna plockar potatis

Van Gogh: Mandelträd i blom

Det är praktiskt att så många museer ligger samlade i området Museumplein. Stedelijk museum rekommenderas om man vill se lite mer modernt. En för mig ny bekantskap var Karel Appel, som ingick i gruppen Cobra, som uppmuntrade spontant målande i starka färger, naivt så som barn målar.
Karel Appel: Människa och djur
Eremitaget i Sankt Petersburg har en filial i Amsterdam, Hermitage Amsterdam. Där pågick en utställning om Sidenvägen, den antika handelsvägen som går ända från Kina till Medelhavet. Här fick man se fresker från grottor på olika ställen på Sidenvägen och en film om hur man går tillväga vid restaurering av sådana. En målning var hela 9 meter lång! I montrarna fanns föremål av silver, guld och terracotta. Det som gjorde mest intryck på mig var ett par otroligt väl bevarade byxor i silke, 2000 år gamla! På en vägg illustrerades var uppvisade föremål hittats och var de kom ifrån ursprungligen. När vi såg kartan förstod vi att det är en mycket liten del av Sidenvägen som vi rest. Inte bara varor utan också olika religioner och kulturer har mötts och påverkat varandra längs denna. Fynd från de berömda Mogao-grottorna i Dunhuang (som vi besökte) är spridda över hela världen. Kvar i de nästan 500 grottorna, som nu är världsarv, finns buddhor i kolossalformat och detaljrika muralmålningar med fint bevarade färger. Men den som är på bilden har vi alltså inte sett på plats. I början av 1900-talet försvann mycket i händerna på rovlystna expeditioner.
Fresk från Mogao-grottorna i Dunhuang
Pressbild, foto: State hermitage Museum, S:t Petersburg 
Amsterdam har också många udda specialmuseer, som är roliga att besöka. Förra gången jag var där besökte jag Kattenkabinet. Den här gången valde jag att besöka Tassenmuseum, ett nytt museum med väskor och matchande accessoarer, där man visar handväskans 500-åriga historia, men också hur resväskor, utflyktsväskor och skoputsarväskor speglar sin tid.
Nytt för våren? Skor och väska på Tassenmuseum
Foto: Lene Karlsen
D som i DIOR
Foto: Lene Karlsen

torsdag 24 april 2014

Lite handarbete då och då

En del av er som läser min blogg undrar nog om jag aldrig handarbetar nuförtiden. Det är två månader sedan förra inlägget om stickning.
Jodå, jag köpte garn på syfestivalen, och nu har en väst blivit klar. Det annorlunda med den är att den är stickad lodrätt. Garnet heter Susanna och är melerat och flossigt. Inte så lätt att sticka med och väldigt besvärligt om man behöver repa upp något. Men det ger en trevlig struktur åt plagget.

Garn och mönster kommer från Maj-Lis Stickhörna. Det var ett bautastort nystan och det finns garn kvar att göra en sjal av. Det följde med ett mönster på en virkad sjal med "kärleksknutar" (undrade varför det heter så?) och jag gav mig i kast med det. Jag är inte så van att virka så jag lyckades varken i första eller andra försöket. Jag visste inte ens hur det skulle se ut. Men så hittade jag både en bra beskrivning med bilder steg för steg och en bra liten instruktionsfilm på nätet.


Och då knäckte jag koden! När man väl börjat och förstått idén är det hur enkelt som helst. Och fort går det! Jag fortsätter väl tills lust eller garn tryter ...
Inspirationen till kärleksknuten lär komma från den keltiska knuten. Det är de sammanflätande bågar man ofta ser på runstenar - en symbol för evig kärlek.